fredag
Inatt drömde jag att vi var några gamla rymdare som återförenades, jag var så hyper av lycka att jag mest sprang runt som en yr höna. Men i vaket tillstånd är det finaste Oviken jag saknar. Jag ångrar inte att jag flyttade upp till Kiruna eller att jag flyttade ner till Linköping sen, för om jag inte hade gjort det så är det så många underbara människor jag aldrig skulle träffat, men jag förstår bara inte varför jag hela tiden måste flytta så långt bort, hade inte Sundsvall räckt, eller Stockholm är som är lättare att resa ifrån?
