misscarlstrando

I drygt ett år har vi bott här nu, och det kliar i hela kroppen efter att få flytta eller resa någonstans. Jag har tjatat på Emma om att flytta till lägenheten mittemot eller åtminstone möblera om. Samtidigt så vill jag inte flytta, det är jobbigt och vår lägenhet är så fin nu, efter ett år av oavbrutet fixande. Men jag tror att Kiruna i juni är nog vad jag behöver. Och sommar, sommarsommarsommar och sol och ledighet och kanske Peace and Love.

Gått på praktik i en vecka nu. Har tillsammans med en kursare haft två olika patienter, lite kul med eget ansvar! Gett min första intramuskelära injektion idag, och satt min första PVK. PVK'n var visserligen på en manlig syrra med jättefina vener, men tur det, rann massamassa blod och jag är inte helt okej med blod ännu upptäckte jag. Fick även hålla handen under en gastroskopi idag, stackars patient höll på hulka upp lungorna. Varje dag på praktiken lär man sig mer än under en månad i skolan, mitt ordförråd har vidgats aningen kan man säga. Vi hade en "stick-lektion" idag, pratade enbart om PVK i 1.5h. Det är skönt att kunna nörda ner sig ordentligt och veta att andra också blir lyriska över fina kärl. Min kursare blev så lyrisk över sina kärl att han skulle ta venprov på sig själv. Med lite assistans från mig gick det nästan bra, PVK lyckades han dock inte sätta på sig själv, konstigt nog...

Jag orkar inte vara sjuk längre, tänkte bara meddela det. Jag och kombon har kollat så mycket på tv att jag nästan skäms över att inte betala tv-avgiften. Men bara nästan.

Det var så länge sedan jag var sjuk att jag hade glömt hur det kändes. Efter i natt kommer det dröja länge innan jag glömmer, usch vilken lång natt det var. Nu sitter jag och kombon i varsin ända av soffan och sjukar oss. Och jag nobbade nyss en jobbchans.

Så har man blivit ett år äldre på papper. Än så länge inga rynkor eller gråa hårstrån. Det känns skönt att det är ett år kvar till nästa åldersnoja.

Hemlängtan, åldersnoja och dagen-efter-tom. Och punktering på cykeln. Och plugg. Massa borde men ingen vilja. Såna här stunder är Eminem som honung för själen. Faktiskt. Men en riktigt bra helg har det varit, med studentkrog, donken och högahöga klackar.

Nachos och pannkakstårta igår med kaffedrink, bland det godaste jag ätit. Beror nog dels på att ingenting med tuggmotstånd intagits under 48 timmar, och dels på grund av sällskapet. Nu sitter jag med FASS i famnen och är gladare än en lärka på våren, smärta och läkemedel står på schemat. Oerhört intressant och roligt att plugga, vilket man inte kan säga om allt inom utbildningen.