misscarlstrando

Sitter just nu i det mörklagda hotellrummet i Borlänge med Peace&Lovefestivalen igångsparkad några minuters promenad härifrån. Gårdagen bestod av 42 mils bilkörning med endast 2 felkörningar, ett mycket kärt återseende, lång promenad runt Borlänge, hotellincheckning + funktionärsincheckning, lite mer bilkörning, skoskav och blåsor i munnen, ytterst lite sömn och sedan övergick gårdagen i denna dag, som inte heller bestod av så mycket, sömn, hotellfrukost, mer bilkörning, besök på Kupolen, vandring runt festivalområdet samt kortspel och chipsätande på en filt i solen. Sedan har jag säkert glömt en massa. Men väldans trevligt har vi haft det, och den kommande veckan kommer bara bli bättre och bättre!

Trots att det är midsommardagen är midsommar över för mig i år, men lyckat blev det! Nu återstår packning och sista myset på Frösön, imorgon är det dags för nya äventyr, nämligen road trip till Borlänge och Peace&Love en vecka! Ser verkligen fram emot det, och det blir dubbelt upp av det goda med tanke på att den minisemestern kommer spenderas med frökenfräken Elisa!

Enligt DN's politikgrejstest låg jag näst närmast vänsterpartiet. Lite överraskande men ingen stor grej förrän jag pratade med min mer politiskt insatte vän som upplyste mig om att jag var kommunist. Ordet kommunist ljuder inte vackert i många öron och det ledde till ännu en lektion i både politik och samhälle med honom som lärare och jag, som många andra gånger, elev. Både politiktestet och lektionen ledde till ytterligare funderingar vilket gjorde att jag var tvungen att ta mig ett allvarligt snack med pappa, denna gång om politik, statsstyre (är det ett ord?) och historia. Jag har insett att jag är helt efter när det gäller sådana saker, och det är synd, så om jag får tillfälle ska jag nog ta några kurser senare. Största anledningen till varför politik har blivit aktuellt i mitt liv är ju självklart valet i höst. Första gången som jag får rösta och jag vill veta varför jag röstar som jag gör och vara stolt över det. Visst, min röst är bara en litenlitenliten droppe i havet, men den är lika stor som alla andras droppar. Dessutom, ju mer insatt man är, desto mer skillnad kan man göra, desto mer kan man påverka, och jag vill vara med och påverka. Jag vill bli diplomat.

Jag har bott i fyra olika landskap. Om några år kan jag förhoppningsvis säga att jag har bott i fyra olika länder. Eller åtminstone två. Frankrike är jag väldigt sugen på, men språket är ju inte det roligaste. Kenya eller Namibia hade inte heller varit så tokigt. Belgien, Indien, Nya Zeeland, Chile, Irland, Svalbard...

Upptäckte för ett tag sen att jag fått detta sms av Emma imorse, och såg även att jag svarat.

På sex dagar lyckades jag resa 150 mil, fast fördelat på tre dagar. Jag har hunnit med en hel del tycker jag ändå, och haft väldigt trevligt. Bakat, gått på bio, gått på studentmiddag, varit olaglig, rensat ogräs, införskaffat 2 par skor, tagit 1000 kort på prästkragar och lite till.

Jag vill skriva något, men vet inte vad. Jag vill skriva något som gör att när jag tittar tillbaka på gamla inlägg ska jag stanna upp och tänka "Oj, jag hade ju faktiskt något bakom pannebenet ändå!". Men det kan jag inte. Jag skriver 1000 meningslösa inlägg där jag smått försöker lämna ledtrådar till mig själv så jag senare ska förstå vad jag tänkte, vad jag tyckte och hur jag mådde. Men mina ledtrådar är oftast meningslösa för till och med mig själv. Men men, jag ska kolla på kartor oftare, så jag hittar i världen när jag ger mig ut i den.

The Wanderer - Jil is Lucky

Jag har kommit fram till det lilla Östersundet, med underbart blå himmel, Kalaspuffar och en konstans ätande katt. På tåget ville jag bara vända ner till Linköping igen, men nu känns allt så fridfullt att jag önskar att jag skulle stanna lite längre. Vila, träffa kära vänner jag träffar allt för sällan, tänka många långa tankar jag annars inte har tid till och bara ströva runt. Men sommaren är lång, och om bara 11 dagar åker jag tillbaka hit. Tack och lov att jag är arbetslös.

"Jag drömmer om dig...för att du är så söt!"

Nu var tentan gjord, och med 99% säkerhet har jag kommer jag för första gången kugga på en skrivning. Innan tentan var jag inställd på att gå dit, inte förstå någonting av provet och lycklig traska hemåt. Men imorse gick jag dit, glad i hågen, satte mig ner, läste igenom tenta, och hatade mig själv. För det var en lätt tenta, som jag hade kunnat klara om jag bara pluggat på mitt vanliga sätt. Det finns tre olika slags studiestilar, och jag har hört till de som pluggar selektivt. Lite lat - ja, men man klarar proven. Nu satsade jag istället på att lära mig allt, vilket inte gick. Jag hade halv kunskap om varenda fråga på provet. Och eftersom vi läser och tentar med PBL så gickde 4 första uppgifterna ut på att skriva en egen frågeställning efter angivet problemområde och besvara på generell och specifik nivå. Det är inte lätt att skriva en hel fråga när man bara har ett halvt svar! Småfrågorna på slutet kunde jag besvara åtminstone, men de ger inte ens poäng nog till ett halvt godkänt. Sur sur sur. Hur dum får man vara? Största tentan hittills denna termin och jag kuggar. Sur sur sur på mig själv. Jag visste ju att jag skulle kugga, men det var innan jag visste att det var ett sådant lätt prov! Ouch, säger min stolthet. Bättre att kugga ett omöjligt prov än ett lätt.

Underbart med trådlöst på bussen! Inte lika underbart att jag borde plugga istället för att utnyttja det, men jag var tvungen att uträtta lite ärenden på internet, faktiskt. Jag är på underbart bra humör också! Planer för sommaren börjar sakta men säkert ta form, och det känns nästan som en lättnad att inte ha jobb, med tanke på hur eventuellt (om jag får som jag vill) fullt upp jag kommer ha ändå! På något vridet sätt tror jag fortfarande att pengar växer på träd, och den illusionen behåller jag gärna 11 veckor till!

• Jag skulle sovit för 1h sen, men stuvade makaroner och filmmys med kombon kom ivägen. Gjorde inte så hemskt mycket, med tanke på att det var väldigt trevligt. Lätt dåligt samvete för varje minut jag inte ägnar åt tentaplugg, men jag har ändå förlikat mig med tanken på omtenta i augusti, det är bara min stolthet som får sig en törn.

Ännu en man har blivit mördad, ett flygplan har störtat, oväder har tagit 100-tals liv, misshandel, tortyr och alla möjliga hemskheter. Det går inte ta in riktigt, utan det som ger mig en klump i magen är tentaångest och att sommaren inte blir som jag vill. Ännu en klump i magen av dåligt samvete för att jag fokuserar mer på sådana småplaner än sådana hemska saker. Men jag ska åka ut i världen och göra rätt för mig. Om 5 terminer, 2 år, 2 år till, och eventuell ytterligare 2 år, då beger jag mig ut, sen kommer Sverige aldrig mer se skymten av mig! Eller jo, men förhoppningsvis dröjer det också några år. Och om jag då kommer tillbaka ska jag starta en tidning med endast glada nyheter, som man kan läsa när man behöver komma ihåg att det finns gott här i världen också. Så som glass, vänner, underbar musik, goda gärningar, pussar och choklad. Och fina armband. Småsaker som lyser upp tillvaron helt enkelt. Nu gjorde jag mig själv plötsligt på bra humör! Tentaplugg - here I come!