misscarlstrando

Om jag inte misstar mig så har jag denna sommar inte befunnit mig på en och samma plats i mer än 1 vecka i sträck förutom i Borlänge, där jag var 8 dagar. Nu är jag återigen i Linkan och blir här ett litet slag, åtminstone till 22:a. Fast eventuellt att jag far bort i helgen redan om jag kommer bli ensam då. Då åker jag till strändernas huvudstad och ligger i sängen hela dagarna. Jag reser så mycket nu att jag spenderar lika mycket tid på fordon som på en plats. Men jag kan inte hålla mig på en plats, dels för att alla mina nära och kära bor utspridda över hela landet, och dels för att jag har en nedärvd rastlöshet som driver mig till vanvett. Inte bara att upptäcka nya platser, utan även att inte bli fast någonstans. Det min största rädsla tror jag, att fastna. Sicket inlägg det blev, skulle ju handla om den genomsvettiga sommaren, men gled visst ifrån någonstans. Det blir så ibland.

Har nått Stockholm efter 8 dagar i Borlänge och 10timmar i Östersund. Efter en veckas festival mår jag som man förtjänar, förkylning på G, träningsvärk så illa så jag grinar illa av att öppna kylskåpsdörren och sömnbrist som heter duga. Vi tog det ändå ganska lugnt på festivalen, men sömn blev det ju lite snålt med och  två 14-timmars pass vid scenen kändes vill jag lova. Men roligt var det, och tiden har gått på tok för fort! Jag vet inte heller vad som var bäst, men i toppen hör Loke, The Ark, The Hives och att jag gick på toa vägg i vägg med Moto Boy, som dessutom spelade min favoritlåt på soundcheck när jag var i diket, och att jag dessutom fick stå vid mixerbordet under hans konsert så jag hade bäst plats bland alla gråtande fans. Jag skulle kunna skriva flera uppsatser om hela festivalen, men det gör jag inte, utan jag låter bilderna tala för sig själva. Jag lägger upp dem någonstans någongång, men nu ska jag sova.