misscarlstrando

I min kalender har jag på ett datum skrivit "Till 9.45". Ingenting mer. Nu är jag väldigt nyfiken.

Ena stunden så rastlös så plugg vore ett välkommet avbrott, nästa stund så livlös att soffan är det enda alternativet. Ingen gyllene medelväg enligt Aristoteles precis. En ytterlighet eller en annan är det som gäller.

Dagens frukost:
Brända köttbullar med stekt och ketchup

Jag har fortfarande inte återhämtat mig från gårdagen, lider av sömn - och näringsbrist, men det var det värt! Jag blev lite sen, och mötte upp J i centrum, där vi blev sittandes ett bra tag innan vår guide äntligen svarade i telefon. Väl där insåg vi att vi även missat Barbie-temat, men var som tur var inte de enda icke-rosa den kvällen. Det var verkligen en rolig kväll, men det tar emot lite att bege sig ut ikväll igen. Det får bli tidig kväll helt enkelt. Nu ska jag sova lite innan det blir dags för möte med STF!

Vuxenpoäng var det tal om när jag flyttade hemifrån till Kiruna, skaffade ICA-kort och sådana saker. I klassen är det några som börjar samla ihop liknande vuxenpoäng nu. Jag och en klasskamrat har dock upptäckt att vi får tantpoäng istället, mestadels på grund av våran längtan till pensionen, men även andra saker. Exempelvis så gick hon och lade sig 19.00 igår kväll, och idag när vi gick på stan blev mitt storshoppande reducerat till disktrasor och blommiga servetter från Clas Ohlson's. Det är inte lätt att vara gammal.

Jag har inget tema på min blogg, vilket ger mig friheten att skriva exakt det jag vill, men ibland känns det som ett tema skulle vara roligt. Till exempel matblogg:

Förrätt: Fiffiruta med en kopp kaffe
Huvudrätt: Ett par kalla falukorvsbitar à la gårdagen
Efterätt: Varma Koppens Sparrissoppa med en bit torrt bröd

Eller modeblogg:

Dagens outfit:
Byxor från Syrran
Linne från Syrran
Skjorta från Affär i Västerås
Strumpor från Strumpelådan
Skor från ...

Eller inte.

Jag tror att jag håller på att på bli pånyttfödd. Och det är inte för att vi pratar om förlossningar i skolan eller att jag läste bladet från Svenska Kyrkan, utan för att jag för en gångs skull kan ta tag i mitt liv utan att behöva kämpa så mycket. Jag tror att en flytt till söder var allt som behövdes. Drygt 8km's promenader varje dag, fast nu blir det cykling istället, tvätta innan alla rena kläder tagit slut, diskar minst ett par gånger om dagen, tentaplugga började jag med i relativt god tid, men idag kom den riktigt stora smällen. På tisdag ska jag vara klar med faktan till scenariot. Imorgon är jag helt ledig. Så idag satte jag mig ner och gjorde den! Kors i taket!

I övrigt vill jag bara påpeka att det är våffeldagen idag, men inga våfflor blir det utan våffeljärn... Så det blir fiffiruta (mockaruta, kärleksmums, snoddas, Sara-rutor) istället!

Idag hade vi föreläsningar på KMC, katastrofmedicinska centrat, som inte ligger på Garnisonsvägen 30 som schemat lovade. På ett industriområde i närheten letade vi oss fram, och såg här och var grupper med studenter som såg lagom vilsna ut. Vår grupp hittade fram i tid, men under första föreläsningen droppade det in folk med ursäkten att de gått vilse. I mitten av föreläsningen gick även brandlarmet, så vi fick en halvtimmes rast utomhus. Anledningen var att någon hade micrat en macka för länge.
När vi skulle återuppta föreläsningen igen berättade föreläsaren att på hennes avdelning jobbade det en ung tjej som tre gånger hade glömt mackan i micron så brandkåren hade fått rycka ut. Det är nog det som är det bästa med universitetet; alla historier man får höra. Min förra handledare älskade att berätta historier om sitt jobb, han är då psykatrisjuksköterska.
Ibland är det hemska historier, ibland roliga, och ibland, när basgruppen var riktigt trött, sådana historier som egentligen är hemska men som man inte kan låta bli att skratta åt.


En berättelse som verkligen inte var rolig kan jag fortfarande inte sluta skratta åt, är denna:
På psykiatrin får de in många självmordsförsök, och redan här förstår man att det inte är någon "rolig" historia. Dit kom en äldre kvinna, en liten gumma, efter sitt tredje självmordsförsök. Hon hade för tredje gången försökt begå självmord genom att lägga sig på järnvägsspåret och väntat på tåget, men gumman var så lätt, så när tåget kom så blåstes hon 1meter framför tåget innan hon till slut blåste av spåret helt! Detta hände alltså tre gånger.

En annan, gulligare historia, handlar om en man som också försökte begå självmord genom att lägga sig på spåret. När tåget kom så "missade" det kroppen och kapade istället av benen. När mannen vårdades på sjukhus så blev han och sköterskan förälskade och gifte sig. Slutet gott där!

Den sista berättelsen fick såklart basgruppen att nästan i kör fråga om det ofta blir romanser mellan patient och vårdare, men svaret blev nej. Tjejerna suckade missnöjt medan killarna suckade av lättnad.

"Äntligen sovmorgon!" tänkte jag igår kväll om denna morgons morgon. Och vilken sovmorgon det blev, 6.38 konstaterade jag att jag måste somna om, vilket jag gjorde ganska många gånger. Lyssnade halvt på Emmas morgonbestyr och njöt av tanken att jag inte behövde kliva upp på ett bra tag. När jag slutligen bestämde mig för att jag hade utnyttjat min sovmorgon till max klev jag upp och såg på klockan, 8.30. Då skämdes jag lite. Nu ska jag spela Wii.

Idag började termin 1, sjuksköterska, även kallad det fantasiskt fantasifulla och upplysande namnet 1B. Förmiddagen bestoda av information, och eftermiddagen av basgruppsmöte. Det var som de två första veckorna på universitetet igen, fast komprimerat. Vi ska få se en död människa och chans att vandra i Spanien, det blir nog en bra termin.

Även denna basgrupp känns riktigt bra, men det är fortfarande så trevande i början, och jag har inte tålamod till det! Fast jag ser verkligen framemot föreläsningarna i medicinsk vetenskap! Vi kommer inte behöva lära oss alla ben i kroppen på latin, vilket var en upplyftande nyhet!

Snart ska jag iväg till hg och öva dart, för Sacred Thunderfire ska vinna dart-turneringen i april!

Dessa underbara grannar vi har måste verkligen älska musik, så pass mycket att de vill dela med sig till alla andra, oavsett tid på dygnet!

Jag har spenderat några timmar i hufvudstaden idag! Det blev en snabbvisit till mami, en ännu snabbare visit till bissedoktorn och sedan lite tid åt katten. Kortkort dag i Tukholma, långlång dag på tåg.

Jag har haft tenta i veckan. Det jag lärde mig, en oerhörd besvikelse, var att Jean-Pierre Sartre heter Jean-Paul Sartre. Varför ska jag nu komma ihåg existentialismen?

Jag är fri nu. Får man säga så? Fri från plugg, i 4 dagar. Fast jag måste ju till HU imorrn ändå, och utvärdera första halvan av min tenta inför 18 pers. Jag kommer inte ihåg någonting av min tenta. När jag skriver ett prov hamnar jag till och från i en slags trans, vilket är lite lustigt. Då är jag lika okontaktbar som när jag sover. Folk runtikring mig kan gå, tappa saker eller prata högt, jag märker ingenting. Sedan finns det såklart de stunder under prov som jag förgäves försöker komma på ett ord, ett namn eller en koppling. De stunderna kommer jag ihåg. Men dessa minnesluckor gör att jag omöjligt kan komma ihåg vad jag skrivit på ett prov, och därför vet jag inte heller om det gick bra eller inte. 2010-04-09, då kommer jag få resultatet. Tills dess tänker jag glömma HEL-tentan, för det är över nuuuuuu!

I flera dagar har jag gått och tänkt på saker som jag skulle skrivit i bloggen, om jag hade haft någon då vill säga, men idag landade droppen som fick bägaren att rinna över.
Mitt stillsamma tentaplugg avbröts nämligen av att brevbäraren misshandlade ned ett kuvert genom vårt brevinkast. Överlycklig över att få en godkändd paus i hälsotragglande skuttade jag fram till dörren för att se vad som landat. "Eftersänd post" till mig! Inuti låg ett litet kuvert utan någon känd stämpel på, vilket oroade mig. Jag hade nämligen glömt att lämna tillbaka böckerna på både Stadsbiblioteket och Hälsouniversitetets bibliotek. Inte alls lika glad i hågen öppnade jag kuvertet, och se där! Jag hade vunnit på lotto!