Berättelser
Idag hade vi föreläsningar på KMC, katastrofmedicinska centrat, som inte ligger på Garnisonsvägen 30 som schemat lovade. På ett industriområde i närheten letade vi oss fram, och såg här och var grupper med studenter som såg lagom vilsna ut. Vår grupp hittade fram i tid, men under första föreläsningen droppade det in folk med ursäkten att de gått vilse. I mitten av föreläsningen gick även brandlarmet, så vi fick en halvtimmes rast utomhus. Anledningen var att någon hade micrat en macka för länge.
När vi skulle återuppta föreläsningen igen berättade föreläsaren att på hennes avdelning jobbade det en ung tjej som tre gånger hade glömt mackan i micron så brandkåren hade fått rycka ut. Det är nog det som är det bästa med universitetet; alla historier man får höra. Min förra handledare älskade att berätta historier om sitt jobb, han är då psykatrisjuksköterska.
Ibland är det hemska historier, ibland roliga, och ibland, när basgruppen var riktigt trött, sådana historier som egentligen är hemska men som man inte kan låta bli att skratta åt.
En berättelse som verkligen inte var rolig kan jag fortfarande inte sluta skratta åt, är denna:
På psykiatrin får de in många självmordsförsök, och redan här förstår man att det inte är någon "rolig" historia. Dit kom en äldre kvinna, en liten gumma, efter sitt tredje självmordsförsök. Hon hade för tredje gången försökt begå självmord genom att lägga sig på järnvägsspåret och väntat på tåget, men gumman var så lätt, så när tåget kom så blåstes hon 1meter framför tåget innan hon till slut blåste av spåret helt! Detta hände alltså tre gånger.
En annan, gulligare historia, handlar om en man som också försökte begå självmord genom att lägga sig på spåret. När tåget kom så "missade" det kroppen och kapade istället av benen. När mannen vårdades på sjukhus så blev han och sköterskan förälskade och gifte sig. Slutet gott där!
Den sista berättelsen fick såklart basgruppen att nästan i kör fråga om det ofta blir romanser mellan patient och vårdare, men svaret blev nej. Tjejerna suckade missnöjt medan killarna suckade av lättnad.
När vi skulle återuppta föreläsningen igen berättade föreläsaren att på hennes avdelning jobbade det en ung tjej som tre gånger hade glömt mackan i micron så brandkåren hade fått rycka ut. Det är nog det som är det bästa med universitetet; alla historier man får höra. Min förra handledare älskade att berätta historier om sitt jobb, han är då psykatrisjuksköterska.
Ibland är det hemska historier, ibland roliga, och ibland, när basgruppen var riktigt trött, sådana historier som egentligen är hemska men som man inte kan låta bli att skratta åt.
En berättelse som verkligen inte var rolig kan jag fortfarande inte sluta skratta åt, är denna:
På psykiatrin får de in många självmordsförsök, och redan här förstår man att det inte är någon "rolig" historia. Dit kom en äldre kvinna, en liten gumma, efter sitt tredje självmordsförsök. Hon hade för tredje gången försökt begå självmord genom att lägga sig på järnvägsspåret och väntat på tåget, men gumman var så lätt, så när tåget kom så blåstes hon 1meter framför tåget innan hon till slut blåste av spåret helt! Detta hände alltså tre gånger.
En annan, gulligare historia, handlar om en man som också försökte begå självmord genom att lägga sig på spåret. När tåget kom så "missade" det kroppen och kapade istället av benen. När mannen vårdades på sjukhus så blev han och sköterskan förälskade och gifte sig. Slutet gott där!
Den sista berättelsen fick såklart basgruppen att nästan i kör fråga om det ofta blir romanser mellan patient och vårdare, men svaret blev nej. Tjejerna suckade missnöjt medan killarna suckade av lättnad.
Kommentarer
Postat av: mcewen
Det var ganska kul faktiskt ;-)
Trackback
