Jag är så feg
Jag är frustrerad, förväntansfull, rastlös, otålig, överlycklig, förvirrad och lite ledsen. Det är lite jobbigt med så mycket känslor. Speciellt när man ska plugga samtidigt, fokus är inte riktigt där det ska vara.
Idag såg jag en död människa. Tillsammans med 15 studenter, en präst och en begravningsbyråtant. Jag kunde inte sluta stirra på mannens bröstkorg och förstå att den inte rörde sig. Jag försökte föreställa mig att därunder fanns ett hjärta som inte längre slog. Jag funderade på hur det skulle kännas om jag rörde hans hand, om det skulle kännas som hud, hans ansikte såg ju så docklikt ut.
Fridfullheten som mina kamrater påstod att de såg i hans ansikte såg inte jag, jag såg bara en öppen mun. Men jag vågade inte gå så nära.
Kommentarer
Trackback
