misscarlstrando

Jag saknar fina Jämtland och allt som hör dit till så det värker i hjärtat. Ändå dröjer det över en månad tills jag tar mig dit, men då stannar jag där länge. Så pass länge att jag redan oroar mig för hur mycket jag kommer sakna pojken. Idag är det 365 dagar sen som jag cyklade till tågstationen så full av lycka och pirr i magen för att från och med den morgonen var det vi. Stackars syster fick den helgen inte höra så mycket annat än hans namn. Och jag som inte tror på förhållanden och inte gillar sörlänningar och sa att det kommer säkert inte ens hålla en månad om jag känner mig själv. Nu har det gått 12månader och fortfarande har jag inte hittat någon dålig vana eller sida eller något sånt. Så är det. Och så har jag namnsdag idag, och tenta imorgon. Som vanligt. I helgen har det varit Sof, med massa trevligt folk, fina orkestrar och massa pyntade lastbilar. Och sol på fleecefilt mitt i stora vägen. Det var mysigt.