misscarlstrando

Jag hade kanske glömt bort lite grann att jag hade en blogg, och kanske glömt bort varför jag startade den. Antagligen har alla andra också glömt bort den, men det gör så lite. Det händer så mycket hela tiden, samtidigt som att allt står stilla. Det är ju så mycket jag måste hinna göra här i livet, och åldersnojan minskar inte stressen. Så många platser att se, så många människor att träffa, så många historier att höra, så många historier att göra (haha). Just nu är jag så nöjd jag kan vara med livet, och jag är ofta så lycklig och sällan så tacksam, vilket jag behöver påminnas om. Jag pratade med en väldans kär vän idag, som har en tendens att sätta igång alla djupa tankar hos mig, som förut var vardagsmat men som sen jag blev sörlänning har försvunnit. Det var så mycket jag tappade när jag flyttade, men samtidigt har jag fått så mycket annat, så det kanske fick lämna plats?


Om jag tar upp bloggandet igen blir det mindre sånt här. Kanske. Nu ska jag sno tillbaka min kudde från tratten.